And so I cried...


Såg denna videon på Marias blogg och som jag grät! Känslan som kom över mig från tiden då vi var frun och barnen som väntade på soldaten. Då jag såg våra barn springa till pappa och hoppa upp i famnen medan jag stod o grät av lycka. Det är en känsla som inte går o beskriva. Det är inte bara en saknad utan så mkt mer som man nog inte kan förstå om man inte varit med om det. Jag är glad för att vi inte behöver gå igenom det igen men samtidigt tänker jag på dom som ska göra det.
Vill sända en stor kram till Maria som jag vet ska vänta på sin älskade sambo m deras lille prins Jeff. Du kommer att klara det Maria!!!
Marias blogg=) http://slaria.blogg.se


Vi älskar dig vår fina soldat=)

tankarna går till...

Igår hände det som vi fasat för den sista tiden. 2 stycken soldater stupade igår i Afghanistan. När R berättade det igår kväll så fick jag en klump i magen. Direkt gick mina tankar till de anhöriga som fått motta ett sånt besked. Jag vet hur ont i magen man fick varje gång det hade hänt ngt där nere när R tjänstgjorde som soldat. Man var livrädd att det var R som hade råkat ut för ngt.

Det känns tungt på ngt sätt när man läser om de stupade då man själv har stått som anhörig till soldat med alla risker som det innebär. Jag är bara så fruktansvärt glad att min man nu är hemma för gott för jag vill aldrig mer känna så som jag gjorde när han var nere sista omgången som soldat.

Alla mina tankar och min styrka till er som förlorat sin soldat! Var stolta över dem!

Första helgen förbi...

Ja då var första helgen på 2010 över. Herregud, vart tar dagarna vägen?! Jag kommer ju inte ut på promenad nån dag känns det som... Igår hade vi ju kalas på Leos lekland för Hampus vilket blev väldigt lyckat med nöjda barn. Det är så sjukt skönt o slippa städningen o plockande med mat o efterrätt så det var värt varenda krona igår=)

Idag har R o My varit inne i Kalmar på Media Markt och köpt en systemkamera till My både som julklapp o födelsedagspresent. Hoppas den fungerar bra My=)

Efter det så har det lagats kyckling till middag, pysslats lite med Felicia och plockats tvätt m.m. Tanken var egentligen o ta en tur till backen här hemma med pulkan men Felicia har troligen öroninflammation så hon har inte varit så pigg idag så därför blev det ytterligare en inomhusdag.
R har varit o lämnat My vid tåget precis o for nu iväg för att hämta hem Hampus o sedan ska han direkt o träna ju-jutsu ett par timmar. Längtar så nu tills jag kan åka o träna o få lite egentid. Det blir väldigt lätt att man glömmer bort sig själv med en liten i huset så nu ska jag börja ta min egentid hemma med att fota eller en stund vid datorn o.s.v. Det är så viktigt o få sin egna lilla stund för att samla energi...

Ska se om jag kan få den lille o somna nu men lägger in några bilder här innan.
Återkommer snart igen hoppas jag=)


Tydligen är det segare än kola nu på blogg.se o ladda upp bilder så det blev bara en på mig som jag ser ut nu med lugg=)
Med tanke på att det tagit mig ca 45-50 minuter o få ihop detta inlägg ( mellan att rulla vagnen, amma, hjälpa Felicia...) så får jag återkomma med bilderna vid senare tillfälle.
Ha de gott så länge

Arg och besviken...

R fick idag ett samtal från personalenheten på försvarets FS17. Det var lite om hur det blir nu eftersom han blev tvungen att komma hem. R har ju velat åka upp till Stockholm när hans "grabbar" kommer hem som han levt med i flera månader. Dessutom är det ju en medaljparad där uppe oxå.

Idag fick han veta att han kommer inte att få ngn medalj!!! Han har varit anställd i flera månader samt tjänstgjort nere i Afghanistan i nästan 5 månader och dessutom variot i strid några ggr. Vi här hemma har offrat vår vardag för att han ska kunna hjälpa till där nere men bara för att han blev tvungen att avresa från Affe p.g.a. mina svåra foglossningsbesvär så kommer han ej att få medaljen och det gör mig både förbannad och besviken!

R försökte först att låtsas som att det var ok men jag såg på honom att det gjorde ont. En medalj är ändå ett bevis på att han offrat sitt eget liv i flera månader för att hjälpa främmande människor till en bättre vardag men detta kommer han alltså inte att få belönas för! Detta tycker jag är ren skit av försvaret att göra så. Jag kan förstå att man inte belönas med en medalj om man självmant hoppar av för att man inte klarar av uppdraget men när man p.g.a sjukdom i familjen tvingas avbryta missionen bör man väl ändå belönas för den tiden man offrade allt, eller?!

Hoppas verkligen de ändrar reglerna kring detta för den där "plåtbiten" betyder oerhört mkt för soldaterna och deras anhöriga som står ut med mkt under deras tjänstgöring, så tänk OM med er!!!

sanningen...

Idag berättade min älskling en lögn som han sagt till mig tidigare av ren omtanke. Dock med rädsla för att jag skulle bli arg. Han berättade att han faktiskt blivit beskjuten i Afghanistan förra omgången han var nere. Eftersom han är tornskytt (den som står vid kulsprutan i bilen) så var det han som fick skjuta tillbaka. De som beskjöt min älskling och hans team, låg i bakhåll och var endast ca 45 meter ifrån dem. Det var en kort strid tills angriparna gav sig och flydde från platsen. Dessutom har de varit med den afghanska polisen och hjälpt dem. Min älskling har hållt detta inom sig för att inte oroa mig som gått här hemma. Jag förstår honom fullt ut varför han har ljugit om att det inte har hänt ngt  där han befunnit sig. Jag vet precis hur hispig jag hade blivit vilket inte hade gynnat ngn av oss. Efter att jag ha fått reda på detta så är jag ännu gladare att han nu är hemma hos mig. Jag är inte ett dugg arg på honom utan jag förstår honom i denna situationen. Visst kan en lögn vara befogad ibland?
Här är länk1 och 2 till de striderna som min älsking har varit utsatt för. Tack och lov att han nu är hemma!

Älsklingen landat...

Han ringde tidigare ikväll och de hade landat lugnt och säkert. Önskar att de flygit honom tillbaka hem istället. Dock känns det lite bättre idag än igår i alla fall så nu gäller det och räkna ner istället. Fick ett sms av honom en liten stund sen där han skrev att jag fått honom att gråta av lycka. Han hade fått paketet jag skickade förra omgången. Där i låg en skiva med en bildvideo från vårt bröllop som jag satt ihop och komponerat med en av låtarna som spelades på bröllopet. Detta för att han ska veta att jag alltid står vid hans sida oavsett om han är här hemma eller där borta. Han är min andra hälft och det finns inget jag inte gör för honom. Älskar dig roger och kommer alltid finnas vid din sida. Vi väntar på dig och börjar nedräkningen...

LOVE YOU!!!!

Idag tröstäter jag...

Jag som knappt ätit godis eller druckit läsk sedan jag blev gravid sitter just nu med en skål ostbågar och läsk framför mig. Har även en stor chokladkaka i köket som väntar. Tröstätning kallas detta! Saknar min man så oerhört mkt alleredan och tårarna kommer alldeles för lätt idag. Denna ggn kändes det konstigt för oss båda att han åkte eftersom det inte är helt ok med mig här hemma utan snarare blir besvären värre och kommer oftare. Vet att han hade dåligt samvete för att han åkte denna ggn men det ska han inte ha för jag har inte bett honom stanna hemma. Jag vet att han gör allt för mig och skulle stanna hemma om jag bara bad honom men jag är envis som synden och ska fixa detta bara allt är ok med lillprinsen där inne. Nu ska jag kolla IDOL och sen ska jag lägga mig.

Skitstart!

Idag är det verkligen en skitstart på dagen. Min älskling har ju åkt igen till Afghanistankl 03:42 imorse eller inatt, vad man nu ska kalla det vid den tiden. Vi mös en stund i soffan igår och åt skagentoast. Min älskling ville inte gå och lägga sig utan kände att han hellre sov lite på den 29 timmars långa resan idag istället. Eftersom jag inte ville gå och lägga mig ensam så blev jag liggandes i soffan medan mannen tittade på TV. Kl 00:20 så strejkade ryggen och jag fick traska upp motvilligt till sängen. Älsklingen följde mig upp och stoppade om mig. Tyvärr infann sig inte sömnen för mig alls där jag låg alldeles ensam i sängen. Älsklingen kom upp igen och kramades en stund. Därefter var det att försöka sova igen men kl 03:44 var det dags för toabesök och då ser jag att taxin kommer och min älskling är åter på väg bort från mig=( Nån gång efter detta somnade jag äntligen och sedan var det dags att gå upp kl 06:50 igen. Detta innebar kanske ca 2 timmars sömn för mig inatt vilket definitivt känns idag. Jag gråter för allt. Huvudet är tungt och allt känns jävligt. Dessutom vill inte ryggen bli bättre utan tvärtom mer och oftare ont. Känns inte så optimalt nu när man ska vara ensam i 4 veckor. Vill helst inte bli sjukskriven då det bara bli så mkt strul med allt utan det gäller o bita ihop 4 veckor. Dock blir det väl att bryta ihop idag. Men det kommer ju en ny dag imorgon...

Nu ska jag faktiskt lyda min älskling för en gångs skull och lägga mig och vila. Får öppna böckerna sen istället.
Hoppas din resa går bra älskling så hörs vi när du är framme. Älskar dig!!! Du är mitt allt!!!

Sista morgonen=(

Idag är sista morgonen med älsklingen hemma. Imorgon kl 03:42 åker han iväg till Afghanistan igen vilket känns skit. Vill så gärna ha honom hemma nu och fortsätta vårt liv som Svenssons. Vi har haft bra dagar trots mitt gravidhumör som inte alltid är roligt och tas med tyvärr. Vi är nog båda lite oroliga för hur det ska funka här hemma eftersom det börjar bli lite tungt för mig nu. Jag hoppas verkligen att jag klarar dessa 30 dagar tills han kommer hem nästa gång. Jag vill gärna inte be andra om hjälp då det är vi själva som satt oss i denna situationen även om det inte var planerat att jag skulle vara gravid när han åkte. Det gäller bara o bita ihop nu så fixar vi denna ggn oxå. Det är ju faktiskt den kortaste resan han gör och knappt hälften av hans första resa så nog ska vi fixa det bara inte ryggen pajar fullständigt. Nu ska vi fortsätta Svenssonlivet för dagen och sen ska vi mysa ikväll. Ska till barnmorskan 10:30 idag, Hampus skola 13:30 och simskola 17:20 så dagen lär ju gå fort som vanligt.
Ha en bra dag.

Äntligen=)

Imorgon kommer han hem!!! Fick sms för en liten stund att han nu befann sig i Abu-Dhabi och skulle flyga om några timmar igen. Känns så sjukt härligt nu. Äntligen får vi vara en hel familj i 11 dagar och vi ska njuta. Dock har jag en del kvar att göra under morgondagen så här kommer min lista över morgondagens aktiviteter innan älsklingen ska hämtas vid tåget. Idag ska denna frun i säng kl 21 då jag är så trött så ögonen går i kors nu.
Natti


2 dagar kvar!!!

Tänk er det. Bara 2 dagar tills jag får krypa upp i min älskades famn o känna hans doft o höra hans hjärta slå. Knappt man minns hur det känns längre då han har varit borta så mkt detta året. Tur att jag har våra troll här hemma som jag kan krama på och känna mig lite närmre honom=) Har pratat en snabbis med honom ikväll och han lovade ringa imorgon igen och sedan så åker han HEM!!! Det är sjukt så underbart det känns nu!!!
Längtar så nu älskling.
Love you!

Sjuka älsklingen min=(

Fick ett meddelande igår från min älskade att han var inkommen till campen igen men att han var sjuk och låg nerbäddad=( Stackars lilla älsklingen.Han lovade att ringa idag istället. Hoppas han kryar på sig ordentligt nu innan han ska komma hem så vi får mysa ordentligt sen i 11 dagar=)

Kram på dig hjärtat mitt!

Gårdagen- ett skämt?!

Hela dagen igår kändes som ett stort skämt. Jag mådde piss av olika orsaker och dessutom gick precis allt emot mig hela dagen. Tyvärr kom det många tårar under dagen och även under mina samtal med Roger. Sista samtalet vi hade blev inge bra alls utan mer präglat av frustration vilket inte alls är bra när man är flera hundra mil ifrån varandra men vi lyckades o samla oss till slut och fick ett bra avslut=) Det är ngt speciellt när man närmar sig hans leave för jag tror att jag har nog haft en skitdag varje gång han ska komma hem bara för att man längtar alldeles för mkt och vet att snart är det dags. Det borde ju kanske vara tvärtom att allt skulle vara kanon när det bara är några dagar kvar men icke... Nu är de iväg på resa igen och jag vet inte när han ringer nästa gång men det är bara o bita ihop, för bryta ihop avklarade jag ju igår uppenbarligen...
Time for studies...

Grattis min älskling!

Idag fyller min underbara, älskade make år, 29 år om man frågar honom;) Tyvärr sitter ha ju fortfarande på campen i Afghanistan så vi kan inte fira honom=( Vi skickade dock iväg ett paket till honom för ett par veckor sedan men det kan ta allt från 2-5 veckor tror jag innan paketet når honom men vi håller tummarna för att han åtminstone får det denna veckan=)
Hoppas din dag har varit bra där nere hjärtat. Vi får fira dig sen när du kommer hem. Familjen hälsar alla till dig o grattar.
Vi hörs ikväll.
Love you!

Äntligen härliga samtal=)

Igår stod det åter "privat nummer" på telefonen och äntligen var min älskling tillbaka på campen. Det var så skönt att kunna sitta och prata i lugn och ro och veta att han fann sig på trygg mark igen för oj så trött han lät. Det har varit en tuff vecka kan jag tro även om det har varit lugnt i områdena som de vistats i. Det blir ju dock minimalt med sömn, tråkig mat och värme som tar hårt på krafterna. Vi pratade en bra stund och det kändes så sjukt härligt=) Nu längtar vi båda att de här 2 veckorna ska gå fort så vi är tillsammans allesamman snart igen, åtminstone för några dagar framåt. Väntar på att telefonen ska ringa här snart igen då vi brukar höras en snabbis på kvällningen oxå, samt att jag tror att det finns 2 barn som gärna pratar med pappsen några ord=)

Hörs snart my love.

Strider inatt

Idag kan man åter läsa på försvarets hemsida att det inatt har varit strider mellan svensk-finska styrkan och afghanska upprorsmän. Ingen soldat har skadats vilket känns jätteskönt. Dock så känns det olustigt eftersom jag inte har en aning om R har varit inblandad i striderna. Vanligtvis har de sina distrikt men nu sista veckan har de befunnit sig på andra platser för att stötta upp vilket gör att man inte har ngn koll alls. Trorts detta så har jag lärt mig att hålla mig hyfsat lugn mot vad jag var i början när han åkte denna omgången. Minsta lilla som hände gjorde att jag blev helt hispig. Försöker har några kloka ord i huvudet som kommer från R:s chefs fru som själv är erfaren soldat: No news=Good news. Detta lugnar mig trots att R kanske inte hört av sig på några dagar. Hoppas bara att det lugnar sig lite nu så min älskade soldat får ta sig till campen och vila upp sig för oj vad han lät trött igår.

Miss you honey!

Valdagen lider mot sitt slut och...

...nu har R ringt så jag vet att allt är lugnt. De hade inte märkt av så mkt just kring valet där han har befunnit sig vilket känns skönt. Jag passade på o ringa o meddela svärmor oxå om läget så de kan vara lugna oxå.
Ännu en dag till ända.

Orosdag

Idag känns det lite oroligt i kroppen på mig. Idag är ju valet för fullt igång nere i Afghanistan. Det verkar ju redan har varit stridigheter runt om i landet. Dessutom har jag inte en aning om vart min älskade befinner sig då jag inte pratat med honom sedan han begav sig ut i början på veckan vilket känns lite sisådär. Det är på gott och ont att inte höra av honom varje dag. Förr hörde han alltid av sig i princip varje dag men var det då ngn dag som det inte fanns täckning eller ngn annan orsak som hindrade honom från att höra av sig så gick jag ju nästan upp i taket av oro att det faktiskt hade hänt ngt. Nu vet jag att han hör av sig när han kan och förhoppningsvis kommer de tillbaka till campen till helgen nån gång och då hoppas jag få prata med honom.

Måste berätta om ett samtal jag fick igår som chockade mig. Det ringde en kvinna från Göteborg, minns tyvärr varken namn eller vartifrån hon ringde. Hon började intervjua mig lite kort som anhörig til soldat i Afghanistan. Jag fick svara på lite frågor om hur jag kände det o.s.v. Strax därpå frågar hon om jag skulle vara intresserad av att åka till Göteborg för att vara med på TV. Jag blir helt chockad, jag kan väl inte fara dit o sitta i tv-studio... Hon förklarade då att de fixade biljetter, hotell och även barnpassning under stunden jag skulle vara i studion. Tyvärr blev jag nog alldeles för chockad så jag tackade nej. Pratade sedan med Maria samt mamma som absolut tyckte jag skulle ställa upp. Tyvärr ringde ju denna kvinna från privat nummer och eftersom jag inte minns vilket tv-bolag hon ringde från heller så är det helt kört att få tag i henne och säga att jag ställer upp. Kanske hade varit bra att få visa svenska folket som inte stöttar våra soldater där nere att de faktiskt gör ngt så betydelsefullt där nere att vi som är hemma stöttar de till 100%. Vet att hon sa att det var på torsdag men jag vet inte om det var som idag eller nästa vecka. Faan att man ska vara så blyg, klart jag skulle ha nappat direkt på det. Dessutom hade ju jag och barnen fått en liten utflykt oxå. Jaja, ingen mening och älta det mer men jag kan ändå inte sluta tänka på det.

Nu ska jag kolla vidare på högskolegrejerna jag måste pyssla med innan barnen ska hämtas.
Tjao

Valet...

Nu närmar sig valet nere i Affe och det märks då R och gänget är betydligt mer på resande fot. Jag tror knappt han har varit inne på campen mer än 3-4 dagar sammanlagt på 3 veckor nu. Det är på både gott och ont naturligtvis. För R så betyder det att dagarna går fortare och han känner att han gör ngt betydelsefullt medan det för mig betyder mer oro och längtan efter hans telefonsamtal. Han hör av sig när det går men oftast kanske bara i form av av Hej o att allt är ok. Det räcker förvisso just då för att lugna denna stirriga, gravida kossan=) Imorgon innebär nästan halvtid=) 3 veckor sedan han åkte och bara 23 dagar kvar tills han kommer hem igen. Nu gäller det och härda ut även om man känner en sting av uttråkenhet (finns det ngt som heter så?) och trötthet. Ska bli skönt o ladda batterierna några dagar sen när han är hemma. Vi går ju dock mot slutet av hans sista mission någonsin. När vår lillprins är född så är det Svensson-livet som tar vid på riktigt. De sista 2 1/2 åren har han varit mer borta än hemma har vi kommit på och det är dags nu att hitta vardagen för oss alla igen. Det går dock ganska bra ändå här hemma faktiskt och barnen är enormt duktiga.

Vi saknar dig älskling!!!
We´ll be right here waiting for you=)

cool down...

Äntligen kan jag koppla av igen då min älskade man ringde hem nyss o bekräftade att allt är bra med dom. Mkt o göra o fortfarande på resande fort. Kändes så sjukt skönt o höra hans röst även om samtalet bara varade ngn minut. Det var allt som krävdes för att få denna tokan att varva ner o vara så hispig. Nu kan jag bli människa igen för denna dag=)
Tack älskling=)

Tidigare inlägg
RSS 2.0