Hur kan man motstå...

Jag kan bli så arg , ledsen o galen när han härjar med mig mitt i natten, när han drar ner allt som finns på bänkarna, när han bara trilskas och ilskan skriks ut, men vem kan sen motstå hans lilla pussemun , hans små händer, hans små armar som vill kramas, hans röst mitt i natten som plötsligt ropar: hallå! Hallå! Momo (mormor). Hans underbara leende, hans bubbliga skratt och hans busiga blick...
Min lille vilding=)
Jag älskar dig!!!

Glad Påsk!!!

GLAD PÅSK ALLESAMMAN
önskar mina små påskisar!!!


Sakta men säkert...

Det går sakta men säkert (hoppas jag) framåt i livet. 

Idag har vi ju åter haft ett strålande väder. Eftersom lillan nu har vattkoppor så har jag varit hemma och vabbat 2 dagar nu och har då passat på att påskstäda lite. Som tur var så har även en dagiskompis i området oxå vattkoppor så lillan har kunnat leka lite om dagarna. Tack o lov är hon ju oförskämt pigg än så länge. Ingen feber men prickarna ökar stadigt. Ikväll kunde vi konstatera en ökning från 19 prickar imorse till 53 ikväll. Hon har lite klåda så jag har hämtat ut tavegyl för säkerhets skull inför natten.

Vi hann även med att mysa lite ut på filten till lunch och måla i målabok tillsammans.

Igår kväll var jag och barnen ute på en liten kvällspromenad och det är så vackert nu med alla vitsippor och blåsippor som pryder marken i skogarna=) Tog med mig kameran för en gångs skull, för det är länge sen och fotade några bilder.

Nu tänkte jag slappa lite med familjen i soffan o kika på "Luftens hjältar".

Bjuder på några bilder från gårdagens promenad så njut =)

Taget 20 meter från vårt hus =)

Min underbara pojk=)





Lillan som nöjt plockar lite sippor=)

Min favvobild=)

Kanske kan man äta vitsipppor=)

Tomheten skrämmer

Just nu har jag ett tomrum inom mig.
Ett tomrum som skapar smärta och saknad.
Det gör ont men jag vet att det måste göra ont för att sedan bli bra igen förhoppningsvis.
Det gäller bara o bita ihop och hålla tummarna för att det går väl.
Det måste gå väl...
Vad som händer om det går fel vill jag inte ens bara tänka tanken.
Det gör för ont...
Tomheten skrämmer, saknaden gör ont...

Finns d något bättre...

Finns d ngt bättre än tutte o älskade nallen när man är liten o trött <3
Förutom mammas famn förstås ;)

Tandfe på besök=)

Glömde ju att skriva att tandfen har börjat komma på besök hos oss igen, fast denna ggn är det Felicias tänder som är på tur=) Första tanden är tappad och hon visar stolt upp sin glugg. Även tand nr 2 är lös så om den faller snart så får hon är stor, söt glugg i nederkäken=)

En hektisk vecka med ups and downs

Ja denna veckan har verkligen gått fort och innehållt både bra och dåliga saker. I måndags började vi med att jag fick vabba då Hampe hade ngn konstig form av kräksjuka antar jag.  Tisdagen begav sig Hampe, Felicia, R och jag till Malmö. Lillen lämnade vi på dagis och sedan tog vi bilen mot Skåne.

Vi checkade in på hotell, tog en vända på stan och sedan slappade vi på hotellrummet. Morgonen efter bestod av en god hotellfrukost i lugn och ro innan vi sedan begav oss mot tvhuset för Hampus tv-casting. Föräldrarna fick lydigt sitta i ett rum och vänta medan barnen intervjuades. Jag hade tagit med mig min bok och njöt av en stund i lugn och ro.

Efter intervjun så begav vi oss mot Småland igen. Vi gjorde dock ett matstopp i Kristianstad och jag passade då på att kramas med en vän som bor där. Sedan gjorde vi ytterligare ett stopp nere i Hällevik hos svärisarna. När vi sedan skulle köra därifrån så ringer min mor som har hand om Lowe och säger att han är så ledsen och bara skriker som om han har ont någonstans. Vi håller kontakten till och från under hemfärden men jag kan säga att det var den längsta resan någonsin!

Väl hemma så var Lowe vaken igen efter att ha däckat  10 minuter efter 2 timmars skrikande. Han fortssätter då att skrika och jag ringer 1177 som ber oss åka till akuten för undersökning. Detta innebar att vi bara droppade av de stora barnen för att sedan ta den minsta och åka till akuten i Kalmar. Där blev det en liten väntetid och sedan blev undersökt . Misstankarna var på antingen förstoppning eller invagination. Vi blev därför skickade till barnakuten för laxering och förhoppningar på resultat så att man då kunde utesluta invagination.

Efter en del undersökningar och laxering så kom äntligen resultatet i blöjan och stackars liten föll ner på knä alldeles utmattad och somnade sedan på britsen. Kan bara säga tack och lov att det "bara" var förstoppning! Vi fick sedan fortsätta med att ge klyx 2 dagar hemma och idag har vi påbörjat laktulosbehandling för ett tag framöver.

Idag har vi varit och firat min svägerska som fyllde år i tisdags. Vi blev bjudna på god mat och trevligt sällskap. Nu sitter jag och barnen och slappar i soffan medan mannen drog till skogs ikväll igen med förhoppning om att skjuta ett svin. Tänkte snart ta några värktabletter och krypa till kojs och hoppas på några timmars sömn inatt.
Imorgon är tanken att jag ska återuppta min träning för jäkla vad denna magen ska jobbas bort nu!!!

Ha en trevlig lördagkväll allesamman=)

Felicia inviger sina nya gummistövlar genom att sitta i duschen och fösa undan vattnet=)

Syskonmys på hotellet=)

Nervös familj utanför tv-huset

RSS 2.0