busungarnasmamma

Idag är det en halvdeppig dag då mannen nu åter packar för sin resa tillbaka till Afghanistan. Han har nu varit hemma i 11 dagar så det är därför bloggen är uruselt uppdaterad. Jag har i princip struntat i datorn dessa dagar, tro det eller ej. Har förvisso läst era bloggar o.s.v. men mer är det inte. Tänkte uppdatera om vad vi har gjort dessa dagar som mannen varit hemma men det kommer nog inte förräns om ett par dagar när jag orkar skriva mer. Vi har idag myst alla i sängen med god fika och tittat på Ronja Rövardotter. Barnen verkar inte tänka på att det är pappas sista dag hemma än i alla fall utan det är nog mer mannen min och jag som känner detta. Vi är lite nere båda två och säger inte så mkt känns det som ibland. Mer en kram extra hit o dit. Vi ska dock ta en lugn kväll då Roger ska lägga barnen o läsa saga tillsammans med dem den sista kvällen hemma. Därefter ska vi två sätta oss i lugn o ro, äta räksmörgåsar och koppla av i varandras armar en sista kväll på 44 dagar. Måste ändå se det positiva i det hela o tänka att det är 30 dagar kortare tid än förra ggn han var iväg, fast just nu känns det ganska svårt. Får ta en dag i taget efter att han åkt. Det är ju ganska oroligt där nere och det känns ännu jobbigare att låta honom åka då. KAn bara be till högre makter att allt fortsätter gå lika bra som förra gången.
Nu ska vi fixa lite middag.
Återkommer när tid o lust finns.
Kram så länge.