Älskade Ricco!
Igår lämnade vår älskade hund jordelivet efter ett tungt beslut.
Saknaden är oerhört stor, större än vad man kunde ana. Hans svans som slår i golvet när man kommer på morgonen och väntar på att bli kliad. Hans bedjande blick där han alltid lårg i tvättstugan o kikade på oss. Hans tassar som slog i golvet när han smög in till oss om kvällarna där vi låg i soffan efter att barnen lagt sig. Beslutet var inte lätt men det var det rätta. Enormt många tårar har fällts här hemma men nu måste vi bara lära oss att leva utan honom men tro på att han ändå finns med oss. Jag fick en fin dikt av en vän som gått igenom samma sak för ngn månad sedan. Lägger dikten nedan så ni kan få läsa.
Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu - så fortsätt gå
för jag är alldeles bakom dig ändå.
Sommaren 2010
Vila i frid älskade Ricco!
