busungarnasmamma

Idag är dagen då min älskling äntligen kommer hem till oss några dagar. Vi har stampat oss igenom 10 veckor o 2 dagar, alltså 72 dagar och nu är vi äntligen framme. Vet inte hur vi har klarat det men det har vi gjort. Jag har klarat mig tack vare barnen och allt som ska skötas här hemma och fått tiden att gå. Min älskling som inte haft ngn från familjen hos sig på så länge kan jag inte förstå hur han har klarat sig. Jag vet dock att han är otroligt stark och att han har oerhört härliga o goa grabbar omkring sig därnere som tar hand om varandra. Men nu är det dags att komma till oss. För barnen är detta nog bättre än julafton. När Hampus igår kväll tog bort ruta ett på måttbandet som vi haft för att räkna ner så studsa han upp o ner o tjöt av glädje så jag kan bara tänka mig hur han kommer att göra när pappa verkligen är hemma sen i em=) Lillan har oxå varit mkt engagerad i att klippa måttbandet och hon pratar oerhört mkt om pappa och att han snart ska komma hem=)

Själv käner jag mig idag som en nykär tonåring som ska på date för första gången=) Det sprattlar i magen
( inte bara bebisen) och jag känner mig snurrig i skallen och händerna nästan skakar när jag skriver. Nästan lite småont i magen, av positiv anledning. Efter 10 1/2 år tillsammans är man åter nykär och jag känner att vi är starkare än någonsin. Kärleken vi har är ngt speciellt och har varit sedan dag 1 i vårt liv. Visst har det varit motgångar oxå men dessa har vi bekämpat tillsammans och vi har gått starkare ur dem. Längtar ännu mer nu till november då han kommer hem för gott och vi kan påbörja vårt liv på  nytt igen med en tredje liten skatt här hemma. Nu ska vi dock ha 12 underbara dagar här hemma först. Återkommer  sen när jag har tid.
Hoppas ni får det lika underbart som oss
Kram