Funderingar om förlossningen...
Det är ju några år sedan förlossningen sist vilket gör att jag ej minns hur värkarna kändes, hur visste jag att förlossningen var på G? Känner mig som förstföderska igen. Visserligen lär jag nog bli medveten om när det är dags men just denna oron innan gör mig lite nervös. Kommer vattnet gå först? Kommer värkarbetet börja innan vattnet går? Kommer det att gå fort? Kommer jag hinna in till förlossningen? Många frågor snurrar i huvudet på mig nu samtidigt som jag bara längtar efter att han ska komma ut. Jag är så gigantisk nu om magen och kroppen i allmänhet att några till och med undrar om jag väntar tvillingar...
Båda mina älsklingar är födda på måndagar och båda ha kommit innan bf så vem vet, kanske natten är kommen för ett tredje litet mirakel att födas...
Du är så välkommen vårt tredje lilla mirakel!!!
Många lycka till kramar till dig "Lillen"! Du säger att du glömt bort hur det kändes, det är antagligen därför du väntar ditt tredje barn :-). Jag kan så här bara ett halvår efteråt säga att jag helt glömt bort smärtan :-). Men gud vad häftigt det är att föda barn, skulle lätt kunna byta med dig ;-). Håller tummarna för ett måndagsbarn till (Siri är oxå född på en måndag) Kram
Ja visst är det konstigt att det kan vara så olika mellan barnen. Och att man mellan barnen kan glömma bort hur allting fungerade.
Jag hoppas att allting kommer att gå bra och att du snart har din lilla utanför magen.
Lycka till
Jag är hittils grymt nöjd med min kamera, men det är svårt att lära sig alla funktioner.
Hoppas att du får en i födelsedags pressent.
Kram
Det löser sig när det väl är dags. Var inte orolig, du fixar det lätt! Kram...
