busungarnasmamma

Faan oxå, jag trodde jag skulle klara det lite bättre denna ggn men icke. Just nu faller tårarna nerför min kind samtidigt som jag får ett sms från min älskade som undrar hur vi mår. Telepati?! Han åkte ju redan kl 04:40 imorse vilket var skönt på ett sätt att man slapp gå o vanka fram o tillbaka i väntan på att han ska åka. Nackdelen var att natten blev ett helvete. Har knappt sovit en blund utan på ngt sätt bara väntat på att hans klocka skulle ringa för väckning. Somnade om en stund på morgonkvisten och därefter kom lillebror ner så vi käkade frukost ihop. På så sätt kändes det inte alltför ensamt på morgonen men det är värre nu. Plötsligt känns huset så stort( vilket det inte är) och jag så ensam. Barnen verkar vara helt ok men en ren slappadag för oss alla. Lillan är väl dock mer i farten då hon leker med sina dockor ute i sin lekstuga=) Själv tänkte jag försöka få upp tvätten till garderoberna o sedan fixa lite käk. Barnen o jag ska sedan till Jojjo med familj för lite sällskap ett par timmar innan kvällen är här igen. Imorgon hoppas jag på en dejt med min underbar vän Linda. Skönt o slå ihjäl de första dagarna då det är som jobbigast här hemma utan R. Nähe, dags o repa sig igen o ta tag i livet. Här går inte o sitta med tårar...
Ha det så bra

P.s Ni som försöker ringa hem till ig så fungerar inte hemtelefonen utan ni når mig endast på mobilen ett tag framöver.